Vardagsiakttagelser
Spegelreflexens död
Läste ett intressant citat av Ken Rockwell,
"The 2000s were the DSLR decade. Those days are over. DSLRs are about as relevant today as dial-up modems and SCSI-conected scanners, The 2010s are the decade DSLRs died.
In 2019, DSLRs will still be used for sports, news and action, but the rest of us will be using far more compact Powershots, M9s or Panasonic GF-1s for digital."
Jag är beredd att hålla med.
Köpte för en tid sedan en Panasonic GF 1 som ersättare till min Canon G9.
G9:an har varit kameran som följt mig i vått och torrt och levererat en himla massa fina bilder, särskilt bilder som jag aldrig skulle fått med min Nikon D3 som är stor och tung och därför ofta ligger hemma eftersom min rygg börjar bli dålig och mina axlar inte klarar att bära besten till vardags. Missförstå mig inte nu, jag tycker Nikon D3 är en av dom bättre kameror jag haft map bildkvalitet, "mörkerseende", ergonomi mm, mm. Men som "alltid med" kamera så funkar den inte.
Nu ska jag snart resa till Madeira för andra gången och nu tänker jag bara ta med GF1:an tillsammans med något Nikon objektiv som jag kan använda med hjälp av en adapter.
Här är kameran med sitt pannkaksobjektiv
Och här en bild jag tog häromdagen i Läjet med min GF 1.
Vill ni se mer av mina GF-1 bilder kan ni titta på min 365-dagars blog där dom flesta bilderna är tagna med denna guldklimp.
Ha det så bra - vi höres.
Leif
Undra om Ansel Adams skulle känna igen sig?
Tack för din kommentar
//Leif
/nic
//Leif
Tack för din kommentar
//Leif
Jag ser fram mot nya kameror med ny fräcka tekniska lösningar.
Tack för din kommentar.
//Leif
Inte vill jag att utvecklingen ska stanna upp men mycken kunskap går tappt för den ”lagom” intresserade kameraanvändaren. Motivprogram ersätter förståelse för motivets exponering, kamerans ljusmätning behöver man inte bry sig om, reflekterat och infallande ljus, vad är det? Detta är kanske bra nog för många men ger troligen längre väg att lära sig foto och förstå hur det fungerar. Vi som var med på analogåldern var nästan tvingade att lära oss tekniken. Med film i kameran var man tvungen spara på ”rutorna” och inte hade man någon display att godkänna eller förkasta resultatet på. Detta gjorde att kunskap och förståelse var nödvändig.
Ha de så gott Dan.
//Leif